Elin Bengtsson

Vem är du?

Jag heter Elin Bengtsson, är 37 år gammal och född i Halmstad. Jag bor i Malmö sedan 5 år tillbaka. Jag gick på konsthögskola Valands några år, tog kandidat där, och sen åkte jag till San Francisco på utbyte. Det var så härligt att jag sökte deras master och stannade där ett par år. Det tror jag har varit jättenyttigt för min konst och mitt sätt att arbeta. Valand var otroligt fritt, verkligen en typisk svensk konsthögskola (2006), de flesta gick fem år och det var inte många som kollade vad man gjorde under de åren, man var jättefri. Det funkar olika bra för olika människor men jag hade nog behövt mer struktur. I alla fall att man känner att man har ögon på sig. Det fick jag jättemycket i San Francisco! Det var mer strukturerat, man valde fem klasser per termin och fick plocka ihop lärare och kurser som skulle vara bra för en. Det var två packade år på ett annat sätt, där blev jag också målare.

Vad höll du på med innan dess?

Foto, textil, och lite allt möjligt. Måleri kändes mer självklart när någon kunde lära mig måleri från grunden. Det fanns också många målare där.

Beskriv din konst?

Jag har precis bytt material, tidigare höll jag på med akvarell, jag använder polypropylen- papper, vilket är väldigt otypiskt akvarell. Jag har aldrig varit en riktig akvarellmålare, utan expressionistisk, hastig och lustig, jag vill att det ska gå snabbt och oplanerat. Nu i höstas bytte jag till olja, och de senaste veckorna håller jag också på med duk, så nu är jag en helt “vanlig” målare med olja på duk, men det har varit en lång väg hit. Den här utställningen som vi sitter i nu på Galleri Ping-Pong i Malmö, är präglad av naturen, även lite mer abstraktion än vad det har varit tidigare. Innan har det varit en hel del figurativa grejer och ganska mörkt. En del av det finns nog kvar, speciellt om man ser det utifrån, men jag tycker personligen att detta är en ganska ljus utställning, haha!
Det finns nästan alltid någon melankoli eller ett litet skavande mörker, det måste nästan finnas för att det ska bli intressant. Jag trodde också länge att jag behövde ha någon figur i bilden för att vara intresserad av den, men det fungerar ändå nu tycker jag.

Hur kommer det sig att du bytte till olja?

Jag tror att jag hade känt länge att jag var lite trött på akvarellen, att jag inte riktigt fick den att jobba som jag ville, den såg torr ut. Det var svårare att ha kontroll om jag inte jobbade litet. Med olja visste jag att det kommer följa min hand och jag saknade att kunna måla mig fram till något istället för att hälla och chansa. Jag hade fastnat lite i det uttrycket, och jag tänkte att något måste hända om jag byter medium. Det förändrade uttrycket ganska mycket. Jag är väldigt glad att jag vågade byta. Glad och pank - olja är dyrt!

Jobbar du fortfarande i andra medium eller konstformer?

Nej, nu är det bara måleri. Det var något med skolan i San Fransisco som gjorde mig till målare. Jag har tänkt på det jättemycket, det finns ingen anledning att isolera sig till ett medium, men det känns som att jag är målare nu på något sätt. jag tror att det är ett medium som passar mina känslor ganska bra, man avslöjar lagom mycket av det man vill säga. Jag har tidigare jobbat mycket med text och att brodera text, det är också kul, men ibland blir man så himla öppen i det. Inom måleri är ett mer ett lager mellan mig och den som ser det, det känns skönt tycker jag. Det blir en mer undermedveten kommunikation.

Vad utforskar du med din konst?

Det är ju den stora frågan! Men mycket mitt psyke... Mer och mer försöker jag hitta en balans mellan natur och min hjärna, att hitta ett sinnestillstånd genom någon slags halvabstraherad natur. Jag är väldigt inåtblickande och har alltid haft svårt i min konst att inte gräva exakt där jag är. Jag har inte teoretiska tankar om vad jag gör eller vart jag ska. Sedan efteråt när jag tittat på det kan jag se var jag var och hur det kändes.

Är konsten/skapandet terapeutiskt?

Ja, eller både och, man kan få syn på sig själv genom måleri tycker jag, lära sig och tolka sig själv. Sedan kan det också vara anti-terapi för att det är så jävla pissigt, man vill hela tiden bara producera något som är toppen och att komma dit är så himla jobbigt. Men resultatet är skönt, det handlar mycket om bekräftelsebehov. Samtidigt känner jag mig även bara lugn med vissa av målningarna - typ att jag har skapat en kompis! Konsten blir en spegel och det är värt så otroligt mycket, jag vet faktiskt inte hur jag annars skulle få fram den spegeln.

Har du något du återkommer till i konsten?

Ja, det har varit väldigt mycket ansikten och huvuden som har flutit omkring i luften, jag tror att innan var det ännu mer hands on att jag speglade mig själv och att jag gjorde mycket fula figurer. De hade alltid vissa karaktärsdrag som var återkommande. Men nu är det mer former som återkommer, det är de här strecken och de här halvbåtarna som har kommit om och om igen. Båtar har varit med länge som en slags symbol. Ofta ensamma huvuden i båtar, det känns jättesymboliskt. Den tanken finns med fortfarande, men jag har tagit bort det mest synliga. Jag har inte lagt av helt med det figurativa, jag tror det återkommer men i en annan form. När jag går in i en målning försöker jag hitta den perfekta platsen mellan abstraktion och verklighet. Hur ska jag kunna göra en perfekt form? Som inte är något, utan bara känns i kroppen när man ser den, och ibland blir den mer människolik och ibland blir den mer abstrakt. Jag letar efter den ultimata formen. Det lutar mycket också, alla målningar i min atelje just nu lutar lite åt ett håll, och då undrar jag, vart ska jag någonstans?

Var letar/hittar du inspiration?

Det är verkligen den stora frågan i livet! När jag skriver utforskar jag ofta dåliga relationer, det får verkligen igång tankar och känslor. Det har nog varit även färgat av sig på måleriet tidigare, men nu är det främst bara måleri som inspirerar. Bra måleri kan verkligen vilja få mig att gå rakt hem och måla! Min inspiration är på det sättet bara fantastiskt måleri, det startar tankar om hur man kommer dit, om hur man kan kommunicera så bra med världen!

Har du någon favorit konstnär?

En som jag tänkt på mycket på sistone är Hans Wigert, från Karlskrona. Det han målar är väldigt krafsigt och mycket naturmotiv, men han har ett otroligt sätt att stoppa in människor/figurer i naturen på ett lite bisarrt, men underbart sätt. Han är otroligt bra på att måla stämningsfull natur på ett rakt men inte lökigt sätt. Det har ju målats så mycket natur att man begär mycket av naturmåleri, sedan känns det ju olika mycket för olika människor. Men hans måleri är mer än natur, det känns som grunden till alla känslor i hans målningar. Jag letar hela tiden måleri, jag tittar jättemycket online, rotar runt på pinterest och instagram och letar inspiration där. Det finns en som heter Idris Murphy från Australien som målar natur, fast inte krafsigt utan mer i färgfält. Och en kvinna som heter Mimi Lauter som är så himla bra på att måla, man blir helt galen när man ser på det, för man fattar inte hur det någonsin skulle kunna hända. Hon hänger också hennes målningar supermäktigt! Det är två personer som jag bara hittat på instagram och blivit inspirerad av. Jag tycker det är viktigt att se måleri live, även om det är superbra med instagram/pinterest.

Hur ser skapandeprocessen ut?

Jag kastar mig på grejer! Jag vet att jag kommer framåt genom att måla mig framåt. Jag måste tvinga mig själv genom en målning, till slut brukar det lossna och då går det automatiskt. Men startsträckan måste vara så kort som möjligt, det är nog därför jag målat mycket på papper också för att det går snabbt, jag skär ut och häftar upp och sedan kan man sätta igång direkt. Nu när jag jobbar på duk måste jag ha förberett det innan jag kommer till ateljén. Jag vill ha en känsla för färgläget och sedan bara kör jag! Ibland går jag igenom inspirationsmappen på mobilen för att komma i stämning, men oftast har jag en känsla som jag vill gå på. Sedan kan det landa någon helt annanstans, men en snabb process, utan mycket tänkande. Väldigt lite tänkande!

Berätta om din ateljé!

Jag bytte ateljé vid årsskiftet, innan var jag vid Nobelvägen, men nu är jag på Sulfur. Ateljén påverkar processen jättemycket! 2015 så fick jag mitt första arbetsstipendie, då skaffade jag direkt en bättre atelje och började måla, tog konsten på ett helt annat allvar för att jag kunde det rent ekonomiskt. Nu har jag också stipendium så jag har fått igång arbetet ordentligt igen, och känner att det är det här jag ska göra! Så det betyder jättemycket med ateljé och pengar för det gör att det känns som att det är ens riktiga jobb. Bara man går dit varje dag så händer det grejer! Mer än att arbeta på ett brödjobb och sedan gör det på kvällarna, då blir det längre startsträcka för att komma igång.

Elizabet Thun

Berätta vem du är!

Jag heter Elizabet Thun och jag jobbar med måleri. Jag har gått på konstskolor i Stockholm, och Konsthögskola Bergen, Norge, och där tog jag min masterexamen 2009. Efter det flyttade jag hit till Malmö!

Vilket medium arbetar du i?

Jag arbetade bara med olja på duk tidigare, men sedan 6 år tillbaka arbetar jag bara med akryl. Den akrylfärg jag arbetar med är lik oljan för den torkar väldigt långsamt, och det passar mig perfekt.

Hur ser din skapandeprocess ut?

Jag jobbar ofta i serier, med flera verk samtidigt, det börjar oftast med att jag samlar väldigt mycket material. I den fasen är det viktigt för mig att åka till någon speciell plats, till exempel för två år sedan fick jag ett stipendium för att åka till Japan och besöka olika naturreservat och olika skogar. När jag kommer tillbaka till ateljén samlar jag ihop allt mitt material och kollar på alla skisser och foton jag tagit. Sedan tecknar jag av en del foton och använder det som en förlaga till konstverken, jag vill arbeta med en känsla från platserna, ibland helt abstrakt och låta bilderna växa fram på duken. Ni ser ju inte vad som växt fram från en känsla och vilka som växt fram från ett foto. Jag vill att mina verk ska vara baserade både i bild och av en känsla.
Min konst utgår mycket från olika platser, men sedan tillkommer det flera andra lager. Jag vill vara på plats, gå runt, vandra, fota och känna in. Det är min stora inspirationskälla, just insamlandet. Sedan är det fantastiskt att komma hem och kapsla in mig i min atelje och bara skapa. Skapa och forma om naturen till mitt eget. Göra en egen bild av det.

Brukar dina verk och serier av verk alltid starta i en resa?

Nej inte alltid, jag reser oftast bara om jag får resestipendier. Annars är det en fiktiv inre resa jag gör! Jag samlar alltid väldigt mycket material, bygger upp ett bildarkiv. Sedan skriver jag också mycket så min konst kan också vara baserad på text och även musik! Men processen är liknande, och resultatet också.

Vad utforskar du med din konst?

I grunden så arbetar jag med människans förhållande till naturen, relationen mellan natur och arkitektur, och vad vi gör med vår planet. Men även ett gränssnitt mellan inne och ute, mellan tydligt och tvetydigt. Utforska just dubbelheten, det tycker jag är intressant, den balansen!

Hur arbetar du med färg?

Just nu, sedan ett år tillbaka, så har jag utvidgat färgerna mycket mer, det är kanske färre färger men starkare. Lite extrema färger, men det känns bara som att de måste vara där, det går inte förklara, det bara vet jag.

Har du olika känslor förankrade i olika färger?

Jag tycker om alla färger, men de betyder kanske olika saker. Jag vet inte faktiskt… det är nog lättare att säga efteråt när man kan ta ett steg tillbaka, typ just det den målningen gjorde jag när jag kände si eller så och då blir det lättare att koppla färg/motiv till känsla.

Finns det något återkommande i ditt skapande?

Stämning och känsla, jag vill utforska det tvetydiga och när man inte vet riktigt vilket håll det lutar åt.

Vad är det roligaste konstprojektet/verket du gjort?

Jag hoppas att det inte är gjort än! Men min kommande utställning på Galleri Ping-Pong som blir en mindre och mer intim utställning ska bli rolig! De verken är enhetliga och i samma format för att skapa en tight känsla. Något jag inte var så medveten om från början var att alla motiv var/blev vatten, det började jag med förra hösten lite omedvetet, det uppstod kanske efter den extremt torra sommaren och vattenbristen. Men jag var också på ett residens på akvarellmuseet på västkusten, där jag bodde i ett ateljehus som faktiskt stod i vattnet - och det blåste så extremt mycket när jag var där. Jag hörde vågorna under huset och det kändes som att huset skulle blåsa omkull. Det regnade mycket också, det var så speciellt att vara så omsluten av vatten. Jag fotade mycket vatten där och då blir det kanske naturligt att det återkommer i mina målningar efteråt.

Hur arbetar du med disciplin och flow?

Jag arbetar väldigt mycket och genom att jobba mycket kommer det också något ur det! Alla dagar är ju inte bra dagar, så är det ju, men jag får flow av att jobba mycket.

Hur har skapandet utvecklats genom åren?

Jag tror att jag är tydligare i mig själv, och i mitt huvud, jämfört med för några år sedan. Jag känner mig mer tydlig nu faktiskt. Man behöver ta sig igenom alla olika vägar för att komma ut på rätt sida, och jag tror jag har gjort det, jag känner att jag befinner mig där jag vill vara.

Vad drömmer du om att skapa?

Jag vill bara göra det jag gör nu, måla och förhoppningsvis få göra en massa feta utställningar. Det finns delmål såklart, men jag vill bara fortsätta arbeta, jag tror på det jag gör och det bara måste fungera!

Berätta om din atelje!

När jag flyttade hit till Malmö så hade en kompis till mig fått förstahandskontrakt på den här ateljen och vi delade av den med en vägg så att jag kunde hyra halva. Jag har haft den här ateljen sedan dess, hösten 2009 alltså. Jag trivs så otroligt bra här! På konsthögskolan i Bergen var det mer öppna ateljelandskap och man hade direkt ingen avskild arbetsplats. När jag flyttade in här blev det väldigt påtagligt hur viktigt det är för mig att ha ett eget rum, att kunna stänga en dörr om mig. Att alla inte kan se vad man håller på med i tid och otid gör mycket. Att komma hit och stänga ute omvärlden (så gott det går) och bara känna sig helt avslappnad är helt magiskt. Det är även så många trevliga människor här vilket skapar bra stämning och det är viktigt för mig. Jag vill ha precis det här som min atelje ger mig, att jag kan landa här och andas.

Vad inspirerar dig?

Jag tittar på rätt mycket konst, både samtida och äldre konst, jag var till exempel i Paris i februari och då såg jag mycket fantastiskt måleri på Louvren, de gamla mästarna älskar jag, speciellt holländskt måleri. Jag gillar alla pilliga detaljer och omsorgen för motivet, det är inspirerande. Även atmosfären i Paris som stad var inspirerande!

Ella Tilleman

Berätta lite om vem du är!

Jag heter Ella Tillema och jag föddes i Stockholm och flyttade till Malmö när jag kom in på konsthögskola 2005 och sedan blev jag kvar här. Jag gick på konsthögskolan i Malmö i fem år, och sedan dess har jag i princip arbetat med konsten på heltid. Beroende på hur ekonomin har sett ut såklart. Jag har haft tur som fått mycket stipendium! Jag har varit målmedveten, ända sedan jag var fem har jag sagt att jag ska bli konstnär, så hela livet har liksom gått ut på det. Men det har också varit jobbigt ibland för förutsättningarna pekar inte alltid mot att man ska bli konstnär.

Hur skulle du beskriva den konsten du gör idag?

Enklast så säger jag att jag målar jättestora tavlor och så säger jag att min konst är civilisationskritik. Det tycker jag är bra utan att säga för mycket om på vilket sätt den är kritiskt. Då undrar ju vissa om det är figurativt måleri, och ja, jag skulle säga att det är ganska likt verkligheten. Men för mig är just det inte så viktigt, för jag har målat under så lång tid och ju längre jag målat ju bättre har jag blivit på att illustrera verkliga saker. Det som är viktigt för mig är om konsten illustrerar den känslan jag vill illustrera och gör den det så är det rätt och det är inte alltid likt verkligheten.

Är du endast verksam inom måleri eller även andra medium?

Främst måleri, men under tiden jag gick på konsthögskolan spelade jag jättemycket musik, var ute på turné och sådant. Så musiken har alltid funnits med mig, och för några år sedan gjorde jag ett verk med en blåsorkester. Så jag har det i mig att tänka i musik.
Men sedan jobbar jag också med text på olika sätt, till exempel genom mina pamfletter. Sista året i skolan gjorde jag en pamflett som var inspirerad av Scum-manifestet av Valerie Solanas, och sedan dess har jag gjort en pamflett om året. Nu är det 11 stycken, de har alltid samma format men är alla unika. På så sätt arbetar jag också med text. Jag har försökt att inte bara använda mig av text utan även bilder, statistik och kollage. Ofta är det kommentarer till samtiden och kommer ifrån punkaren i mig. Jag vill få användning av min ilska. Först tyckte jag inte att de var så stor del av mig men ju mer tiden går ju större blir det. I måleriet kan inte alla sidor av mig få utlopp, genom pamfletten får jag uttrycka andra sidor. Nu har jag precis filmat dem och ställer ut på länsmuseet i Gävleborg, där visar jag alla när jag bläddrar igenom dem. Jag har även gjort screentryck och tröjor. Jag har väldigt mycket DIY-tänk som följer med in i konsten.

Vad utforskar du genom din konst?

Civilisation, jag tänker mycket på mänskligheten. Jag vill inte dela upp världen i “vi och dom”, utan jag vill kritisera hela civilisationen ur ett mänskligt perspektiv. För jag tycker inte civilisationen är mänsklig. Jag tänker inte att jag ska göra ett verk som säger “det här” för då går det inte. Jag har skrivit i ett artist statement att min konst handlar om hur det är att vara människa i den här världen. Jag har skrivit på min instagram att jag genom min konst bearbetar min sorg över den här världen. Hur går din skapandeprocess till? Nu har jag ställt ut på ställen som tillåter väldigt stora verk, och kommer göra det framöver också så jag kan tänka ganska stort och i många målningar samtidigt. Jag tycker inte det räcker med en målning, det kan kännas tråkigt. Jag tycker nämligen inte att en målning säger så mycket själv, det är som ett album: jag vill inte släppa singlar utan ett helt album. Det blir ofta en hel serie som sedan blir en utställning.

Var letar/hittar du inspiration?

Jag bara kollar mig omkring! Det är lätt! Jag kollar på nyheterna, speciellt vetenskapens värld, där finns lite av varje, historia, samtid, klimat. Sådant som man behöver veta för att kunna kritisera civilisationen.

Vad är det roligaste konstprojektet/verket du gjort?

Det är nog ljudverket med orkestern, från idén till färdigt verk, hela processen var så upprymmande! Att ha den idén och att sedan göra den tillsammans med andra och att det i slutändan blev precis som jag tänkt mig. Det är lite som när man spelar musik, man gör ju inte det ensam. Jag har saknat det som konstnär. Det var också roligt att göra ett mer konceptuellt verk. Jag tycker alla projekt är roliga sista timmen innan man är färdig! Sista timmen när det bara är fyra streck kvar att göra är en fantastisk känsla! Jag gillar att grunda projekt och skissa upp grejer när man fortfarande mest har det i huvudet. När man sen ska måla det man har i huvudet, då blir det jävligt jobbigt. Och sen ifrågasätter man en massa och då slänger man en massa grejer…

Berätta om dina återkommande symboler!

Jag målar mig själv mycket, men det handlar inte om mig bara för det. Det skulle kännas konstigt att pracka på någon annan mina känslor. Det är mest för att jag finns till hands hela tiden. Det är mycket personer bakifrån, för jag tänker att andra lättare kan identifiera sig med personerna i målningen om de inte kan se ansiktet. För mig så är personer symboler mer än en person. Jag har också använt mig mycket av en röd ros till exempel.

Berätta om din atelje!

Jag har faktiskt hyrt den här sedan 2011, så det känns länge. Shit vad jag har svettats och jobbat här! Min atelje är asbra, eftersom jag hyrt den så länge har jag kunnat anpassa den efter precis det jag behöver. Jag har hängt extra lysrör till exempel för att det ska vara väldigt ljust här, och det är viktigt att jag har stora väggar så jag kan göra stora verk. Jag har gjort ett konstverk som var 8 m så då var det viktigt att ha mycket plats. Jag har gallerigolv och väggar, även om det inte är lika fläckfritt. Jag vill inte ha en överraskning när jag hänger upp konsten i ett galleri, jag vill ha lite kontroll, så jag har anpassat efter det.

Vad drömmer du om att skapa?

Jag tror att jag lever min dröm just nu faktiskt! Men jag har en dröm om att göra film som har jättemycket produktion, inte med dyra kameror liksom, men att jag har jättemycket tid där jag kan bygga upp en värld, som jag målar upp och sedan filma i den.

Keep an eye out for more interviews

Locally based artists welcome the public to meet the arts where it’s being produced

To contribute with skills development and networking within Malmö’s art scene

To establish a platform for new collaborations, development of artist practices and an increased interest in Malmö based artists amongst professionals in the art world

Credits